Patricia

2013-02-14
23:09:00

You don't know how lovely you are
Tankar som snurrar, djupa funderingar & sommarlängtan.
 
 
Bilder från i somras. Mosås .
 
 
 
 

2011-11-14
22:52:35

Under broarna längs Seine
Vi kommer alltid ha Paris
Den här staden äger vi
Den är till för oss och inga andra



Bilder från Paris September 2011

















2011-06-09
22:22:58

Paris mon amie
Jag har ägnat 74 dagar åt att sakna den här staden
Nu ska jag ägna 88 dagar åt att längta efter den


Resan är bokad


2011-04-24
21:23:16

Små tankar om en stor värld


Dagis, Haninge

Två pojkar ~5 sitter och diskuterar vem som ska få gifta sig med en viss tjej.
Pojke 1: Jag ska gifta mig med henne!
Pojke 2: Nej! Det ska jag göra.
Pojke 1: Men okej, om du vaktar barnen så kan jag gå ut på alla fester med henne.

 

tjuvlyssnat.se


2011-04-24
21:23:15

Små tankar om en stor värld


Dagis, Haninge

Två pojkar ~5 sitter och diskuterar vem som ska få gifta sig med en viss tjej.
Pojke 1: Jag ska gifta mig med henne!
Pojke 2: Nej! Det ska jag göra.
Pojke 1: Men okej, om du vaktar barnen så kan jag gå ut på alla fester med henne.

 

tjuvlyssnat.se


2011-04-14
09:06:12

sommar.

Ge mig en sommar och

jag kommer lösa alla dina problem

 

 


2011-01-22
11:05:51

efter nattens bränder
"De kallas för unga vuxna, och det sägs att de har det jobbigt just nu, att de känner sig förvirrade, vilsna och modlösa, att de behöver stöd och uppmuntran. I den engelsk­språkiga världen är man precis – här talar man om en livskris som drabbar unga människor mellan 20 och 29 – quarter-life crisis – kvartslivskrisen.


Synen på de unga har länge varit positiv – se här, en 20-åring full av livskraft, nyfiken på livet, inte rädd för någonting. Han vill experimentera, leka, plugga, resa och så länge som möjligt skjuta upp ögonblicket då han måste kalla sig för vuxen.


I verkligheten säger allt fler unga att de känner sig gamla, att deras bästa tid redan är över och att det enda som finns kvar är osäkerhet, osäkerhet och osäkerhet. Är det någon idé att plugga? Fem år på universitetet och sedan blir man i alla fall arbetslös. Vågar man ta studielån? Hundratusentals kronor, och sedan inga möjligheter att betala tillbaka. Kommer jag någonsin att få en egen bostad?
Och hur ska jag klara konkurrensen med alla andra vars cv:n redan innehåller praktik­plats på ambassaden i Oman, startat skola för illitterata flickor i Bangladesh och 150 poäng internationell politik på universitetet.



Det var amerikanskan Abby Wilner som myntade begreppet kvartslivskrisen efter att hon som nyexaminerad från universitetet som 25-åring flyttat tillbaka till mamma och pappa i Washington DC. Hon var vuxen och ändå inte. Hon var utbildad men visste fortfarande inte vad hon skulle göra. Så hon skrev en bok om sin situation och en hel generation svarade.



Fenomenet visade sig vara så utbrett att psykologerna slog fast: Det finns en djup livskris som kan drabba unga vuxna och precis som trettio-, fyrtio- och femtio­årskrisen handlar det om identitet och meningen med livet. Men det finns en stor skillnad. Om människor i medelåldern deppar när de ser tillbaka och funderar över vad de gjort av sitt liv, så deppar kvartslivskrisarna i förväg och föreställer sig allt som kan gå fel i framtiden.



Grundfrågan för den här gruppen som också kallas för ”tjugonånting” eller ”generation Vad?” är förstås: Vem är jag? Inte längre barn, inte ännu vuxen och utan någon självklar plats i samhället. Vem behöver en ung kvinna med färska gymnasiebetyg och ingen arbetslivserfarenhet? Vem behöver en ung man med strökurser på universitetet och konstnärliga ambitioner?



Allt gungar, och de roller som tiden erbjuder är alldeles för många, alldeles för pretentiösa och alldeles för osäkra. Kvartslivskrisaren tycker sig stå helt ensam inför hundratals små och stora beslut som han upplever alla är livsavgörande.



Typiskt är också en känsla av otillräcklighet. Vad jag än gör kommer jag inte att bli tillräckligt bra, varken i jobbet eller som privat­person. Det finns alltid någon annan som är mer lyckad än jag. Otillräckligheten framkallar ett slags handlingsförlamning, det spelar ju ändå ingen roll vad jag gör, det kommer ändå aldrig bli som jag vill. En förlamning som bland japanska ungdomar, de så kallade furītā eller freeters, är så utbredd att det finns de som tror att närmare två miljoner unga japaner lever vid sidan av samhället utan ambitioner och med svårigheter att få livet att gå ihop.


Och inte blir situationen bättre av att känslan av otillräcklighet samsas med en längtan efter det perfekta, man vill att ens liv ska bli fullkomligt. Ska man utbilda sig till lärare ska man bli den bästa läraren, elevernas hjälte. Partnern ska vara den rätta – bostaden, kroppen, hela livssceneriet ska vara så välbyggt att det gott hävdar sig i konkurrensen om uppmärksamhet. Om livet inte är perfekt då – ja, då är hela livsprojektet meningslöst.


Utbildning är också en känslig fråga. Ska man, eller ska man inte? Mardrömmen är att ha 240 högskolepoäng, en halv miljon i studieskulder och upptäcka att proppen gått ur just den arbetsmarknaden. Å andra sidan – trettiofem år bakom kassan, står man ut med det? Vill man verkligen dras ner i telemarketingträsket?


Och pengarna, tänk om de inte räcker, tänk om man fastnar i ett föräldraberoende likt det tidiga 1900-talets gammpojkar, de som gick kvar på gården livet ut och harvade. Bli mambo och bo hemma till trettiplus, som britter och italienare – vilken mardröm. Och pension, hur ska man någonsin få ihop till den?.


Relationer är också ett problem. I gymnasiet var det lätt, massa kompisar, byta partner ofta. Men nu? Är det dags att bli seriös, och hur går det i så fall till? Ska man stanna kvar i ett hyfsat förhållande, eller slå sig loss och kanske aldrig träffa någon mer. Och vännerna, hur många av alla de människor som jag har kontakt med ska jag släppa in i mitt närmaste nätverk?


Många är nostalgiska, livets höjdpunkt har redan passerat – gymnasiet var den bästa tiden, och den kommer aldrig tillbaka.


Och så finns den där längtan efter något beständigt, något som definitivt gör livet värt att leva –många unga längtar efter att få barn.


Sammantaget skapar de här funderingarna en svår beslutsångest som antingen leder till att man, som Martin Kellermans seriefigur Rocky och hans vänner, knappt fattar några beslut alls, eller också bestämmer man sig för att ge sig in i konkurrensen med de andra kvartslivarna och lever sedan med en ständig oro att det inte kommer att gå, att man inte kommer att hålla måttet, att allt kommer att sluta med ett gigantiskt pinsamt misslyckande.


I de svåra fallen leder kvartslivskrisen till ren apati, 25-åringar, de som de vuxna anser är i sina bästa år, sitter hemma vid datorn och deppar.


När går man då in i sitt kvartsliv? Det beror på vem av forskarna och debattörerna du talar med. Alla är rätt ense om att den här nya åldern börjar efter gymnasiet, och sedan kan den pågå i princip fram till dess att man hittat stadga i livet. För vissa kan det handla om nästan femton år.


Först vid 35 är man helt klar med sin utbildning och har dessutom hittat ett jobb där man faktiskt vill stanna, en bostad som man trivs med, en partner – och så är det dags att bli riktigt vuxen och skaffa barn.


Inte så att man är i kris hela tiden, men till och från så kommer de där frågorna krypande:



Vem är jag? Vad ska jag bli? Vem behöver mig?

Har jag överhuvudtaget någon framtid?"




Artikel

2011-01-19
18:36:10

tänkvärt | trävknät



Have you ever watched kids
On a merry-go-round?
Or listened to the rain
Slapping on the ground?
Ever followed a butterfly's erratic flight?
Or gazed at the sun into the fading night?
You better slow down.
Don't dance so fast.
Time is short.
The music won't last.


2011-01-19
13:05:00

soet




Thailand..Afrika..Thailand..Afrika??
Jävla beslutsångest..


2011-01-19
08:59:42

Bee-Bee

Hittade roligaste artikel i Aftonblade/Expressen igår. Satt i säkert en timme och lusläste deras webbsidor för att hitta den på webben, men helt lönlöst. Hittade inte artikeln någonstans..

Så istället för att pallra mig ner 50m till affärn för att köpa tidningarna så ringer jag jobbet och ber dom lägga undan så jag kan köpa dom idag..


Mycket slit för en artikel. Men de är värt de ;)




Nu ska jag börja bege mig mot jobbet.. Kort dag idag 1o.oo - 15.oo ..


2011-01-19
01:17:31

Året som gått 2o1o

...fortsättning...


April

I princip de enda bilderna jag har från April är från utekvällar i Stockholmsnatten.
Så jag antar att jag får summera den här månaden som en riktig festmånad ?





  





Maj

Maj var den i särklast bästa månaden år 2o1o.
Det började bli varmt- på riktigt.
Man var tvungen att ta med sig solglasögonen om dagarna, klänningarna dammades fram ur sin lilla vrå i garderoben. Gräset blev grönt och friskt och hela naturen gjorde sig reda för sommaren.

En bild säger mer än tusen ord




( någonstans i månadsskiftet fick jag för mig att klippa lugg. Efter en flaska vin åkte saxen fram och vips. Ny frisyr )









Jag satt också barnvakt till den här lilla busråttan.
(Som inte är sådär liten längre.. SHIT vad han växer)











Och så var jag och Ellis och tittade på Gaga OHlala i globen :)









Juni


I Junu spenderade jag  90% av min vakna tid i Rålambohovsparken tillsammans med en box rosé och glada brudar.





Siri tog studenten


(Btw så är det här en favoritbild.
Det ligger så mycket längtan och spänning men endå ett obeskrivligt lugn över den.. )




Jag hade besök av holländarna. Vi tittade på kronprinsessbrölloppet och gick på skansen.



Annemijn & Tom




Det firades midsommar




..och gick på Gröna lund...











Juli
Det finns inga ord som kan ge rättvisa åt den här sommaren..

Jag håller mig kort:
UNDERBARA SOMMAR!





















...fortsättning följer..


2011-01-19
00:32:43

Tankar om flygrädsla


Jag har suttit och läst igenom sida efter sida med tips och råd för flygrädda.
Jag har tittat på en miljard filmer om hur de fungerar att flyga, vilka ljud som låter och VARFÖR flygplanet låter som det gör.  Hur man checkar in, hur man går igenom säkerhetskontrollen, hur man sätter sig i planet.
Vad kaptenen gör, vad flygvärdinnorna gör, hur planet lyfter, flyger, landar.. you name it.
Allt för att denna flygning ska gå så smärtfritt som möjligt.


Jag tycker om att flyga. Jag är van vid det, och har aldrig känt nån rädsla för det.
Däremot är jag inte van vid att agera moraliskt stöd för någon som är flygrädd.
Hur gör man ?
Om personen i fråga får kalla fötter. Ska man tvinga upp denne i planet? Eller ge upp och åka hem?
Ska man puscha, eller avakta?
Prata MASSOR om ALLT mellan himmel och jord, eller vara tyst?

Går alla rädslor att övervinna?



Så därför sitter jag här och plöjer igenom material för flygrädda.
Tror jag kan varenda liten mutter i de där flygplanen nu..


Men de kommer gå kanon
. Vi ska upp i planet, vi ska klara oss igenom flygturen och vi ska landa
med en enorm känsla i kroppen som säger

VI KLARADE DET!!


2011-01-15
20:06:05

Året som gått, 2o1o

2010 var året då allt förändrades
- på riktigt. Alla känslor har visat sig på sin yttersta spets.
Stundvis har jag gett upp. Undrat hur jag ska överleva..
Stundvis har jag varit hög på livet.

Har känt mig som ett pussel som sprängts i tiotusen bitar.
Så här med facit i hand inser jag att de behövdes. Alla pusselbitarna har lagt sig på plats..
Och hur bra blev de inte ?


För att köra snabbverisionen

Det här året har jag :

Skaffat nya vänner för livet
Sagt hejdå till "vänner" som tagit för mycket energi
Fått en ny stad att pendla till, då min stora kärlek bestämde sig för att flytta 30 mil bort
Fått hjärtat krossat när jag avrustade från lumpen
Flyttat till en ny lägenhet
Haft The summer of my life!
Sagt upp mig från jobbet & hittat ett bättre
Skaffat en bil
Bokat en resa med en person jag inte ens känt ett år ;)



Och för att köra den långa verisionen!

Januari



Nyår spenderas med Micke, Chriss,Martin m.fl på Münchenbryggeriet där Fatboy Slim spelade.
Och i vanlig ordning tänker jag att "De här året, de kommer bli THE YEAR"


Vintern skämdes inte med sin närvaro. Det var metervis med snö och isande kyla.
Extremt passande eftersom jag låg i lumpen och i Januari var vi ute 2veckor i fält.





Under en av dessa fältveckor fick vi sen underbara äran att bada isvak.
Något jag verkligen inte ville göra.
HALLÅ, jag frös redan som det var dyngert runt i snön. Jag kunde inte förstå varför VARFÖR vi
skulle kyla ner oss ytterligare..
Känslan när man hoppat i vattnet och känner iskylan bita tag i varje cm av ens kropp
är omöjlig att förklara. Man måste uppleva det..







Lumpen är nått av de häftigaste utmaningarna jag fått uppleva.
Jag försökte blogga för att komma ihåg allt jag gjorde, men det var svårt. När man väl fick HVO så ville man bara
slappa och ta det lugnt. Och på helgerna sov jag, ojooj vad jag sov. Vilken lyx det var!

Och det absolut roligaste var att få skjuta. Dagarna med skjutövningar var mitt himmelrike

Från bloggen i januari
"Vi  hade observation över ett fält  & det kom upp figurer här och var i terrängen som vi skulle nerkämpa. När man såg nått så skjuter man först, sedan skriker man så att de andra också vet vart fienden är..  " SAMMANSTÖT VID CONTAINERN, FIENDE KLOCKAN TOLV, FIENDE VID VÄGSLUTET m.m..."
Det är en av de roligaste skutövningarna på länge. Man fick igång sinnet rejält och adrenalinet bara pumpade. Jag gjorde av med totalt 9 magasin ( 30 patroner i varje) . Det är en känsla vill jag lova :) "



Nått som också hände i Januari var att jag träffade de här coola brudarna för allra allra första gången.
Jag kunde aldrig ana då att en av dessa tjejer skulle bli min allra bästa och närmsta vän, på loppet
av några veckor.
Det finns inga ord som är tillräckliga.
Hon är cool









Februari


I februari kastade jag handgranat. Nått som hamnade på topplistan av de häftigaste
sakerna jag gjort i livet. Vi hade även täthetsprov av gasmask.
Skulle kunna skriva 5st A4-sidor om dem två upplevelserna. Jag växte så mycket som person
under de här månaderna att det är helt otroligt. Jag ångrar det inte en dag ...



Urdrag ur bloggen Februari 2o1o

"På dagens schema stod det täthetsprov med gasmasken.

Vi fick ta på oss våra regnkläder, speciella handskar och gasmasken. Sedan gick vi in i ett rum fyllt med tårgas. Det började direkt svida på halsen, men vi hade fått reda på innan att det var helt normalt. Inne i rummet gjorde vi lite olika "övningar" för att kolla att masken satt tätt. Vi gjorde upphopp, vickade huvudet fram och tillbaka & skrek " HURRA HURRA  VI FÅR TÅRGAS IDAG"




Kasta övningsgranater





Udrag ur bloggen Februari 2o1o

"Att kasta handgranat pumpade också upp ett rejält adrenalinrus i kroppen. Att stå där med handgranaten i handen , ha dragit de 2 första säkringarna och veta, att om jag släpper den här nu, då är det kört. Man FÅR INTE bli så osäker och rädd. Då riskerar man sitt eget, och andras liv."


I Februari hade jag även förarutbildning. Det var en helt underbar och förbannat rolig vecka.

Återigen urdrag från bloggen

"

På onsdagen åkte vi iväg till Gillinge halkbana & körde halka. Första gången man kör halka civilt så är man ju rätt nervös. Därför var det å mycket roligare den här gången. Nu har man genomfört det här en gång innan och visste att det bara var att leka!! :D Och kul var det!

 

När vi åkte hem från Gillinge så åkte vi på kolonn. (Alla 10 bilar åkte efter varandra för att hitta tillbaks) Dock så är det ju rätt mycket bilar i Stockholm och helt plötsligt hade bilen framför oss kommit på villovägar. Vi följde ju såklart den här bilden och åkte fel vi också. Timmen som följde var en förvirrad timme då vi irrade runt i Stockholm, men jag har förmodligen aldrig skrattat så mycket som jag gjorde då. Incidentera bara följde varandra och en stund tänkte jag att vi måste stanna bilen, för både jag och Larsson satt och tjöt av skratt och ingen hade ögonen på vägen."

 

......

och nått som fått mig att skratta många många gånger

......

"

I slutet av veckan skrev vi ett civilt & ett militärt teoriprov. Det var inte helt enkelt att komma ihåg all statistik och skit som faktiskt kommer på det civila provet. Jag fick 3 fel och första sergeant var inte sen med att påpeka det

- Lagerhult, hur många fel hade du ?

- 3 fel..

-Ja jag gillar att hänga ut folk. Det kan man gott ha om man är dålig !!

 

Han är förmodligen vårt roligaste befäl. Han får oss att skratta varenda gång vi har honom :)

( Och tur som det var så klarade jag både det civila och militära provet ) "

 

 

 

 

 

 

Mars

Mars var en turbulent månad i mitt liv. Efter att i februari blivit avkastad av en häst rakt in i sarg,åkt ambulans till karolinska och levt på lustgas och morfin i ett dygn, kunde jag konstatera att ryggen hade pajjat rätt rejält. Allt jag gjorde blev en påfrestning för ryggen och jag gick på smärtstillande för att orka med dagarna. En situation som inte blev hållbar i lumpen.

Jag avrustade med ett otroligt vemod i kroppen.

Veckorna som följde sjönk jag ner i en mindre deppresion. Då återtog jag mitt målande.

Jag la ner sjuka pengar på målardukar,penslar & oljefärg. Allt för att hela mig själv.

Och det hjälpte :)

 

Sen åkte jag på universums resa. Kryssning i karibiska övärlden tillsammans med familjen.

 

 

Jag passade även på att tatuera mig

 

 


(fortsättning följer)


2011-01-14
18:23:40

back in the days

Pumpar gamla härliga låtar från barndomen.

Oh ljuva 90-tal



2010-12-16
22:39:32

Ett stor själ i en liten kropp ..

img_1778 (MMS)

Ett stor själ i en liten kropp ..